| Plats: Höganäs museum |
Med 49 titlar visar Stefan Mås Persson på Höganäs museum sin högst personliga arkitektur. Silvia helperin tittar på akrylmålningar på masonit, objekt på podier och två litografier.
konst
Stefan Mås Persson
Måleri
Höganäs museum
Utställningen pågår t o m 3 april
Fåtaliga är de arkitekter, som får sina skapelser utförda helt efter egna visioner - utan hänsyn till uppdragsgivarens direktiv och praktiska hinder. Var i så fall finns sådana förverkligade arkitektdrömmar? Möjligen har några av Antonio Gaudis geniala byggnadsverk verkligen uppfyllt mycket av hans drömmar.
I alla kreativa människor slumrar nog en arkitekt. Oftast är det dock bara barn som släpper loss arkitekten inom sig. Bara barn staplar outtröttligt byggklossar på varandra till torn efter torn och raserar dem igen. De ritar hus efter hus i naiv röntgenstil så att inredningen blir synlig genom väggarna, eller bygger om en skokartong till riddarborg. Men sådana aktiviteter hörde kanske mest till tiden före Gameboy-epoken?
Inte alltid är byggnaderna uppförda för att tjäna som livs- och verksamhetsmiljö för människor. Ta bara som exempel brevbäraren Chevals besynnerliga slott, Simon Rodias "Watts Tower" i Los Angeles, eller varför inte Lars Vilks gigantiska "Nimis" på Kullaberg? Sådana byggnader härbärgerar snarare sin skapares och betraktarens specifika intentioner och otyglade fantasier.
Dessa skapelser gör alla som vill till medaktörer inom konstens domäner. Med våra egna föreställningar och tolkningar deltar vi i skapandeprocessen. Vi kan till och med bli till en del i verket bara genom att gå in i det - rent fysiskt, eller i tankarna.
Med 49 titlar visar Stefan Mås Persson på Höganäs museum sin högst personliga arkitektur; mest akrylmålningar på masonit, objekt på podier och två litografier. Det rör sig om mycket välgjorda arbeten. Särskilt är det målningarna som utmärker sig genom sin taktila framtoning. Som om det vore tydliga diabildsprojektioner avtecknar de sig på väggen. Utopiska stadslandskap, byggnader och byggnadsdetaljer frapperar betraktarens öga. I "Babels torn" finns ett intressant måleriskt "ingrepp" i kompositionens annars så regelbundna upptrappning. Att konstnären låter tornspetsen sticka upp utanför tavelramen är lite synd. "Stadsbild" är en annan sagolik skildring av en drömd liten stad där trapporna leder någon vart, och där torn och höga husgavlar på ett lustigt vis kolliderar med tavelramen. Går man nära den målade ytan, upptäcker man en utsågad portöppning i masonitskivan. Varför? Varför ödslar konstnären tid och yrkesskicklighet på att måla ett stycke snöre som spänner över arkitekturbuketten, och liksom lök på laxen lägger in äkta snörstumpar bland andra, målade objekt?
Stefan Mås Persson behöver inte imponera på betraktaren genom dylika trompe l'öil (= lura ögat) -effekter. Hans lekfulla arkitektur, både som objekt och måleri räcker långt. "Hamnstad", "Hus" och "Ensam är svag" är exempel på avspänt och skickligt måleri som har förmågan att väcka det lekfulla barn som lär finnas kvar någonstans inom var och en av oss.
Stefan Mås Perssons tillhör den lilla skaran konstnärer som fortfarande känner sig tillfreds med sitt privilegium att å yrkets vägnar få leka, upptäcka och förverkliga nya byggnadsidéer. En sann Homo Ludens , med rätten att bygga som han vill.
Bildtext: "Hamnstad" i akryl: ett exempel på Stefan Mås Perssons avspända, skickliga måleri.
Silvia Helperin
Recenserad 2005-03-15 av Silvia Helperin